Fick bara ett ryck att ta kort på min Depend-samling. Jag får det med jämna mellanrum xD

Mamma är hemma nu (pappa är i Ankhult) så det blir väl mat snart. Bra, jag är hungrig! Till och med de resterna vi ska äta ikväll får det att kurra i min tomma mage.


Vaniljglass med färgglatt strössel är typ allt jag har fått i mig idag.

// Z

Nu har jag läst X antal blogginlägg som börjar med; "Åh, vad skönt att det är fredag!"

Jag tänkte börja det här inlägget lite annorlunda, nämligen genom att berätta om när alla lärarna på Katte sprang på krismöte mitt i lektionerna.

Jag själv hade ingen lektion, utan satt och väntade på att Mika och Ebba skulle bli klara på NK:n så att vi kunde gå till rugbymatchen (Katte/Spyken 'SpyKa' vs. Polhem) tillsammans. Pratade lite med Malin O och hade hörlurarna till poden i öronen. Plötsligt kom Karro gående och sade att alla lärarna sprang omkring i korridorerna och var på väg till ett krismöte. Och då menade hon alltså alla lärarna, även de som hade lektioner. Hon hade själv haft lektion och så hade skolsköterskan kommit in till klassen, pratat med läraren och sedan hade han sagt att de fick sluta p.g.a. att han måste på möte.

Jag och Malin hade själva sett några lärare som skyndade förbi oss där vi satt ovanpå skåpen på tredje våningen, och när vi tittade ut genom fönstret såg vi att det plötsligt gick väldigt många elever ute på skolgården. Tydligen släppte alla lärarna sina elever och sprang till det här mystiska mötet. Och inget ville de berätta heller, Karro hade frågat några lärare utan resultat.

Vi tre började spekulera i vad det kunde vara som hade hänt, som gjorde att alla lärarna måste informeras så snabbt och tillsammans. Först trodde jag att det hade hänt nåt när Spykisterna var här, de hade marscerat över vår skolgård med sina flaggor och trummor för en stund sedan. Men Karro sade att de hade varit 'fredliga' och det verkade vettigt, eftersom de för ovanlighetens skull var på vår sida i den kommande rugbymatchen.

Våra spekulationer blev fler och fler och allmter oseriösa; 'Har Svante Ors fått en hjärtattack?' tills vi såg de första lärarna återvända till sina arbetsrum. De såg dämpade ut och gick ganska långsamt allihopa. Karro bestämde sig för att ta reda på vad det var som pågick, så hon stack iväg och kom tillbaka efter en stund, efter att ha pratat med sin mentor. Hon hade ett svar åt oss.

Igår var en katteelev med i en olycka, vi fick inte reda på vilken sorts. Han finns inte längre. Jag tänker inte nämna hans namn eller klass av respekt för hans anhöriga. Men det kändes helt overkligt när Karro sade; 'Han är död'. Det kändes så hemskt, mycket hemskare än när någon blev överkörd av en buss precis utanför Katte, för det här var ju någon som var elev PÅ Katte. Usch.

R.I.P.

Jag skulle vilja slänga mitt Maestrocard på golvet och hoppa på det några gånger. Varför vill det inte fungera? Varför?

Igår efter plugget var jag, Jack och Coco på Donkan och då skulle jag betala med mitt kort, och det gick inte. Jacks kort hade funkat, men sedan funkade varken mitt eller Cocos. Vi kom fram till att det förmodligen var fel på kortläsaren och tänkte inte så mycket mer på det.

Idag var jag i Lund och skulle shoppa lite, tänkte se om jag kunde hitta nåt snyggt att ha på mig i Strasbourg (vi åker om en vecka!). Men ville kortet fungera och låta mig ta ut pengar? Näädå. Jag blev så irriterad! Imorgon är det jag som går till banken och reder ut det här.

Men men, färdiggnällt! Jag hade lite cash med mig så jag kom inte hem helt tomhänt:



Nagellacket är guldglittrigt, kanske inte syns :P Jag älskar verkligen Depends nagellack. De är billiga, de är bra, man hinner använda upp dem innan de torkar i flaskan och de finns i massor av härliga färger! Sedan jag upptäckte Depend har jag knappt ens sett åt andra nagellack. Jag får ju inte vara otrogen! ;D

With love,
Zambina

(Om ni inte vet var det citatet kommer ifrån har ni verkligen missat nåt - look here)

Min och Jacks filosofi:
Kravlös kroppskontakt är bra. Om folk i världen rörde vid varandra mer i vardagen och rent allmänt så skulle världen vara en bättre plats. Alla minns väl att man masserade varandra regelbundet under låg- och mellanstadiet för att det hjälpte mot mobbning? Det är likadant nu när vi är äldre, fysisk kontakt (och då snackar vi inte nödvändigtvis sexuella grejer som alla naturligtvis tänker på just nu) gör oss lugna och harmoniska. Som Jack uttryckte det; En person som inte får fysisk kontakt med andra dör långsamt inifrån.

Mer kravlös kroppskontakt åt folket!

// Z

Vi hade extremt kul igår :D Här kommer lite pics!


Munk, ninja, munk xD


Vanheden vs. Munk!


Jack & Koffe =)


Richard, Emil, Hannes & Robin har det så mysigt så ;)


Troll-Mika <3


Sara & Elin I


Jönssonligan!


Våra snygga boys! Älska Richards min xD


Catwoman-värdinnan Claudia med munkarna och en halvt dold ninja xD


Yeah!


Det enda som krävs för att göra Jack lycklig; någon med naglar ;D


Tha brothas


Kidnappning av Snövit!


Golfare-Hogge och Snövit-Agnes får avsluta bilderna ^^

Tack för en jättetrevlig kväll!

Som om någon har missat min nördighet xD Härifrån.

Ganska simpelt idag.



 - Tröja från H&M (ny, köpt på rea för 49,50)
 - Jeans från Gina Tricot
 - Scarf från Gina Tricot
 - Armband från Glitter

Jag är glad ^^. Pappa var så snäll och hjälpte mamma imorse med att boka boendet till High Chaparral i sommar. Det är helt crazy med bokningen till den helgen vi ska dit, sista helgen i juni. Bokningen öppnade 10.00 idag och linedansarna samt de som ska tävla i Ranch Horse Classic (det är samma helg) slänger sig på telefonerna 09.59.59, typ. Och så tutar det naturligtvis upptaget, så det är bara att lägga på och trycka på återuppringning. Så kan man få hålla på i ett antal timmar (!) innan man kommer fram. Fast i år hade de tydligen skaffat telefonkö, på tiden!

Samtidigt håller man då på med internetbokningen och försöker få något där. Och det var där pappa lyckades fixa en fyrbäddslägenhet till mig och mamma, 26-28 juni 2009. Challe och hans gäng fick en Guldbystuga, lyckostar! Det är de som ryker först, de är sjukt eftertraktade. Mamma och jag har bott i en stuga två år av fem, och det betraktas nog som lyx xD

Nu tycker ni som läser att vi linedansare är helgalna, som sitter i telefonkö i timmar bara för att få boende på Chappen en viss helg! Men alla aktiviteter/sporter har väl sina speciella tider varje år? Ett evenemang som är det största? För oss linedansare är det High Chaparral, sista helgen i juni. (Och Swedish Open i linedance, men det har jag aldrig varit på så det ignorerar jag just nu xD) Chappen = kärlek.


Ska vi ha kul eller ska vi ha kul?!

// Z

Var på banken idag med mamma. Vi kom dit och tog en kölapp med nummer 672, och just då var det 650 som betjänades. Blää, vänta. Mamma gick tillbaka till kontoret och väntade där, men jag hittade Chrissy och hennes kusin inne på banken och stannade kvar. Ringde mamma när det närmade sig vår tur. Vi skulle fixa mitt Maestrocard (ja, Maestrocard, inte Mastercard. Jag är inte 18 än, dudes ^^) och det ska anlända i början av nästa vecka. Trevligt trevligt :D

När vi var klara på banken gick jag och använde mitt presentkort på Make Up Store:


Rouge 'Sugar Muffin', 155:-
Puder 'Cameo', 249:-
Läppstift 'China Red', 159:-


Så fina förpackningar! Och jag Ä-L-S-K-A-R läppstiftet <3

With love,
Zambina

$24 på FredFlare

Kolla, så cool! Älskar att den är i guld också, och liten och behändig. Bättre än de där stora, otympliga högtalarna.

// Z

Precis tittat på den här, gillade den skarpt! Jag kommer förmodligen se om den snart. Väldigt snart. Typ om några timmar xD Filmer med sånt lovely ögongodis som James McAvoy måste ses om ;D



Heting geting!

// Z

Ligger på sängen med näsan i Breaking Dawn, har läst typ en fjärdedel fastän jag är en bit in på andra delen av de tre i boken. Tog bara en kort paus nu för att gå på toa och kolla msn och sånt. Gud, jag är helt fast! Att man ens KAN skriva så bra!



Jag är kär <3

// Z

Del 1 Del 2 Del 3 Del 4 Del 5 Del 6 Del 7 Del 8

Hans händer ryckte till en aning och han vände sakta ner ansiktet mot marken.

 - Vad menar du? mumlade han till grottgolvet.

 - Du är en Kiowan, sade Niyakma och nickade mot den gröna elden. Det var därför jag tyckte att din eld var obehaglig från första början. Det är en eld som tillhör Kiowa-indianerna, Cherokesernas svurna fiender. Du borde ha dödat mig på fläcken där uppe när jag berättade vilken stam jag tillhörde.

Rawatan ryckte på axlarna.

 - Men det gjorde jag inte.

 - Men varför?

Niyakma visste att det var en aning dumdristigt av henne att fråga, men hon kunde inte hjälpa det. Hon måste få veta varför hennes svurne fiende hade skonat hennes liv, fast han hade kunnat döda henne hur enkelt som helst. Hon satt och såg på Rawatan en lång stund innan han slutligen öppnade munnen.

 - Jag antar att du också undrar varför jag siktade på dig med min pilbåge från första början? sade han och försökte sig på ett roat leende.

Niyakma visste inte riktigt hur hon skulle reagera på det, så hon bara nickade tyst och strök sitt svarta hår bakom öronen.

 - När jag hörde att någon var nere i grottan blev jag rädd, väldigt rädd, fortsatte Rawatan. Den här platsen har oerhörda krafter, eftersom ett av vattenmagins sällsynta tecken finns här. Jag trodde att du var en fiende som planerade att ta vattenkraften och använda den mot mig och mitt folk.

 - Men jag är ju din fiende, sade Niyakma och försökte låta saklig. Så hur kommer det sig att du reagerade som du gjorde?
Rawatan bytte ställning, satte sig med armarna runt sina uppdragna knän och mötte hennes blick.

 - När du sade att du var Cherokese for många tankar igenom mitt huvud samtidigt. Att du var min fiende och att jag borde sätta pilen i dig kom bara på andra plats, för det första jag kände var faktiskt lättnad.
Niyakma höjde förbryllat på ögonbrynen. Rawatan suckade och fortsatte.

 - Vattenmagin härstammar, som du säkert vet, från Kiowastammen. Sedan urminnes tider har det varit vårt folk, och endast vårt folk, som har kunnat kontrollera den. Men för ungefär ett halvsekel sedan inrättades en ny ordning. Det hade varit fred mellan Kiowa och många andra stammar en ovanligt lång tid, och hövdingen tyckte att vi skulle dela med oss av den mäktiga kraften till de stammar som var våra vänner. Sagt och gjort, i en högtidlig ceremoni senare samma år fick ett halvdussin andra stammar tillgång till kraften. Men för lite mer än ett decennium sedan hände det förskräckliga.

Niyakma nickade stilla. Hon visste vad som hade hänt enbart för att hon hade hört stammens gamla medicinman berätta det för sina elever sent en kväll för fyra år sedan. Hon hade frågat sin mamma om det men blivit avfärdad med ett: "Det där tillhör det förflutna, och det är inget som små flickor som du ska veta för mycket om."

 - Blodbadet, nästan viskade hon.


To be continued...

Vill du vara säker på att inte missa fortsättningen? Följ min blogg med bloglovin!

Sorry för att det inte har varit någon uppdatering tidigare idag, men jag har bara mått så dåligt och känt mig som en disktrasa. Nu har jag dock fått mat i mig och mår lite bättre.
Är hemma från landet, fast jag skulle varit där tills söndag kväll. Helt ärligt så orkar jag inte berätta varför, men det är inget allvarligt. Bara lite family stuff.

Har precis ätit typ världens möraste och godaste biff till middag och nu sitter jag och knaprar på Dark Milk Chocolate; mörk choklad utanpå och mjölkchoklad inuti. Ibland är livet bra rättvist ^^.

Sträckläste När Jag Hör Din Röst inatt, mellan halv tolv och halv fyra. Sååå bra! Har börjat på den trejde nu. Iiih den är så underbar ^^


Som Patrice så vist säger: 'Han är snygg till och med i boken!'

With love,
Zambina

Genast började det lysa starkare och ge ljud ifrån sig. Niyakma ryckte till men en blick från Rawatan sade henne att hon inte behövde vara rädd. Han höll hela handen över tecknet nu och ljudet av vatten som forsar utför ett vattenfall dränkte nästan hans koncentrerade mässande. Niyakmas blick slets mellan honom och tecknet när oljudet plötsligt tystnade samtidigt som han gjorde det. Han stod tyst och orörlig i några sekunder, sedan lösgjorde han handen från väggen och öppnade ögonen. Niyakma tittade på hans hand och trodde inte sina ögon.

Ett perfekt klot av vatten svävade några centimeter ovanför hans handflata. Det vet inte stort, kanske fem centimeter i diameter, men det var otroligt vackert. Alla de färger som vatten kan ha verkade finnas i detta enda lilla klot, från det glittrande tropiska azurblåa till skogstjärnarnas svarta djup. Niyakma kunde inte ta ögonen ifrån det här magiska undret. Vattenmagin var den mest respekterade och fruktade formen av magi som fanns på jorden. Den som kunde kontrollera hav, floder, sjöar och regnmoln efter egen vilja kunde kontrollera världen.

Och plötsligt, som en blixt från klar himmel, kom Niyakma på vad det var med den där gröna elden. Hon drog ett häftigt andetag och tog stöd med handen mot väggen för att inte ramla omkull. Rawatan märkte det inte, han hade satt sig ner på huk och vände nu över det lilla klotet från hand till hand, samtidigt som han hänfört betraktade det ur alla vinklar. Niyakma svalde några gånger, tog försiktigt bort handen från väggen och konstaterade att hon inte skulle falla i golvet. Hon satte sig ner bredvid honom och stirrade länge in i vattenklotet innan hon talade.

 - Rawatan, får jag fråga dig en sak?

Han sneglade på henne.

 - Vadå?

Hon tog ett djupt andetag och höll kvar hans blick.

 - Varför har du inte dödat mig än?


To be continued...

Vill du vara säker på att inte missa fortsättningen? Följ min blogg med bloglovin!