- Jag vet att du är där inne! Kom ut hit nu, annars kommer jag in och hämtar dig, vem du än är!

Niyakma kände inte igen rösten och en bekymrad rynka dök upp mellan hennes svarta ögonbryn. Vem visste att hon var här? Sakta reste hon sig upp från sin hukande ställning och vände sig mot utgången, fortfarande osäker på vad hon skulle göra.

- Inga tricks! röt mansrösten. Jag är beväpnad!
Det är väl jag också, tänkte Niyakma och fingrade frånvarande på sin dolk. Efter ytterligare några ögonblicks tvekan började hon gå tillbaka genom tunneln. Några meter innan hon kom fram till grottans utgång mumlade hon något i sin högra hand och grankotten slutade brinna. Hon stoppade den i fickan tillsammans med knytet och började vigt klättra uppför stenväggen mot hålet.
- Vem är du? frågade hon innan hon stack upp huvudet.

- Här är det jag som ställer frågorna, morrade han. Kom ut långsamt, jag siktar på dig med min pilbåge. Och du ska veta att jag inte har missat ett skott på fyra år.

Och jag har inte missat ett på sex år, tänkte Niyakma. Hon hävde sig upp ur hålet och fann sig ansikte mot pilspets med en ung man, inte mycket äldre än hon själv. Hans ansikte var brunbränt och vaksamt, ögonen mörka. Håret var svart och tjockt och låg i mjuka vågor runt pannan och tinningarna. Hans händer som greppade om pilbågen var seniga, starka och inte helt olika hennes egna. Han hade bar överkropp och många färgade läderremmar kring hals och handleder.

- Vem är du? frågade han.

Niyakma synade honom uppifrån och ner och funderade på om det var klokt att besvara frågan. Men när hans ögon smalnade och pilbågen spändes ännu lite mer förstod hon att både han och vapnet menade allvar.

- Jag är Niyakma, sade hon stillsamt. Hon ville inte göra något som kunde tänkas provocera honom. Hon höll dolken i ett fast grepp inuti vänster ficka, men om han bestämde sig för att sätta pilen i henne skulle hon inte ha en chans.

- Vilken stam tillhör du?

Den misstänksamma tonen var fortfarande där. Niyakma bestämde sig för att ställa en motfråga istället för att svara.

- Varför är du så arg på mig?

- Jag sade ju att det är jag som ställer frågorna! Och du ska inte bry dig om varför jag är arg!
Niyakma suckade, hon hade inget svar på det. Den här killen verkade inte vara ett dugg intresserad av vad hon hade att säga, och ändå fortsatte han att ställa frågor.

 - Nå, vilken stam tillhör du?

 - Jag är Cherokese, svarade Niyakma uppgivet efter ett ögonblicks tvekan.


To be continued...

Vill du vara säker på att inte missa fortsättningen? Följ min blogg med bloglovin!