Har precis skrivit klart och skickat in min svenska debattartikel, och nu är jag så nöjd att jag ger er fortsättningen på min indianstory =) Första delen läser ni här!

Hon hade fyllt sjutton för två månader sedan och det viskades redan i byn om att hövdingens son Tothan var intresserad av henne och skulle fria på hennes artonde födelsedag. Niyakma, som fick kämpa mot impulsen att himla med ögonen varje gång hon hörde Tothans namn, lämnade alltid tältet när det ryktet kom på tal. Inte för att det inte låg någon sanning i det, för det gjorde det, utan helt enkelt för att hon tyckte innerligt illa om hövdingens son. Det var naturligtvis synd och skam att göra det, det var meningen att alla unga flickor i stammen skulle tråna efter honom. Men Niyakma kunde inte hjälpa det, hon tyckte han var sliskig och påträngande och irriterande självsäker. Wahkona frågade henne ständigt om hon inte skulle ta och ge honom en chans, eller åtminstone visa intresse för någon av de andra unga männen i byn. Niyakma viftade bara bort dessa förslag, men allt eftersom hon blev äldre blev modern mer och mer angelägen om att hon skulle hitta en man. Niyakma visste att hon inte skulle kunna slingra sig undan länge till.

Men just nu var alla problem hemma i byn som bortglömda, för nu saktade hennes fötter in framför Röda Ögats Kullar. Det var en imponerande och mycket märklig samling åsar, klippor och stenar som skapade en nästan perfekt cirkelrund form, drygt en kilometer i diameter. Den högsta punkten låg nära kanten, till höger om Niyakma, och den reste sig till och med över trädtopparna. Den här platsen betraktades som ytterst helig och till och med magisk, och det berättades alla möjliga sägner om den. Den vanligaste uppfattningen om Röda Ögats Kullar var att stället en gång hade hyst stor ond magi, och av den anledningen vågade sig inte många ut hit.

Men Niyakma hade alltid känt en stor frid här. Varje gång hon satte foten på de mossklädda stenarna kände hon hur alla bekymmer rann av henne. Hon hävde sig upp och började vant klättra mot den första avsatsen, oval till formen och täckt av mossa så tjock att man med lätthet kunde sova där utan att ens känna stenen undertill. Avsatsen badade i solljus eftersom träden inte kom åt att skugga här, och först nu började Niyakma känna av hur varmt det faktiskt var. Det var snart högsommar och dags för den årliga sommarfesten, Niyakma längtade redan. På årets ljusaste dag var det fest ett helt dygn med dans, god mat och spännande historier från de äldsta och visaste i byn. Niyakmas farbror var en utomordentlig sagoberättare och hans lugnare historier hade vyssat henne till sömns många gånger när hon var yngre.


To be continued...


Vill du vara säker på att inte missa fortsättningen? Följ min blogg med bloglovin!