It's our truth


Bild från i somras. OMFG, Z nästan osminkad till vänster :O xD

Imorgon kväll blir det 9A-gathering hemma hos Sara F. Trevligt trevligt :D Och nu tänker jag babbla lite 9A, så ni som inte är ett dugg intresserade av min gamla högstadieklass kan bara, tja, skippa det här inlägget :P

7A. 8A. 9A. A-klassen på högstadiet i Bjärehov, 2004-2007. Var ska man börja?



Vi var så osannolikt och otroligt bortskämda med vår underbara klass. Såklart att det inte var perfekt från början, i sjuan, då alla fortfarande letade efter sin identitet. Man förväntade sig att klassen inom kort skulle delas upp i grupper under en strikt hierarki, som det 'ska' vara.

Men det hände aldrig.



Istället kom vi närmare varandra hela tiden. På vårterminen i åttan började det märkas ordentligt. Man kunde gå och äta med vem man ville, man kunde sätta sig i princip var som helst i klassrummen, man kunde prata med alla. För mig, som hade varit smått utfrusen under mellanstadiet, var detta nästan för bra för att vara sant. Det var också på våren i åttan som vi började ha våra tjejkvällar. Vi var elva tjejer i klassen, och vi umgicks allihopa. Allihopa. Fattar ni hur sällsynt det är? Jag minns att tjejerna i parallellklasserna blev jätteförvånade när de fick veta hur tighta vi var allihop. Hos dem fanns det minsann uppdelningar.

Men inte hos oss. Inte i A-klassen.



Men nian var bäst. Nian var The Real Thing. Vi insåg att vi inte hade mycket tid kvar tillsammans och jag tror att alla ville, även om ingen precis hoppade upp på ett bord och skrek det i en megafon, göra det bästa av den tiden vi hade. Vår gemenskap i nian var underbar. Boys and girls.



Det är så svårt att förklara känslan av att ha varit en del av något som 9A. Jag tror inte att jag kan det. Men jag kan ge er en hint; imorgon, lite mer än 1½ år efter 9A upplöstes, ska vi åter träffas. Som vi har gjort med jämna mellanrum sedan vi gick ut högstadiet. Ja, inte alla, men många. De som i alla fall jag bryr mig mest om. Vi brukar vara mellan 8-15 stycken på träffarna nu efter vi har slutat. Men det är lika underbart varje gång.

9Alltid <3


Vårt skämtfoto i slutet av nian. Det är jag i grön keps på översta raden xD

With a hell of a lot of love,
Zambina

Hit me baby!

Yeah write your stuff here:

Namn:
You know you want me to remember you

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0