Niyakma följde efter, tyst och fundersam. Det var något med den där gröna elden som hon inte riktigt gillade. Det hade inget att göra med att den inte var bunden till ett fast föremål och lyste starkare än vad hennes gjorde. Det var bara tecken på att den bestod av högre stående magi och det hade hon inget emot, hon älskade magi i alla dess former. Men det var något annat, något som fick hennes nackhår att resa sig när hon stirrade på det flackande gröna ljusskenet på tunnelns fuktiga väggar. Det retade henne något enormt att hon inte kunde komma på vad det var.

När de kom till tunnelns mynning stannade Rawatan och höjde upp sin högerhand i luften så att eldens sken lyste upp nästan hela salen. Han mumlade något, sänkte försiktigt handen och elden blev kvar där, hängandes i luften. Niyakma blev imponerad, att hantera eld var mycket avancerad magi och det hade tagit henne tre år att lära sig behärska den blålila elden. Hon stod och stirrade in i de gröna flammorna en stund, hon försökte fortfarande komma underfund med varför de gav henne rysningar. När Rawatan talade igen blev hon därför först tillfälligt förvirrad och fick titta sig omkring några sekunder innan hon upptäckte honom.

 - Kom hit.

Han befann sig i utkanten av ljuskretsen, halvt dold i mörker. Han stod och tittade upp på den svagt välvda stenväggen, och när hon kom närmare såg hon vad han tittade på. Drygt två meter ovanför marken, på den kalla fuktiga väggen, fanns ett märke. Det var en perfekt cirkel med två tunna böljande streck inuti. Märket lyste med ett svagt turkost sken, så svagt att det inte förmådde tränga igenom mörkret bort till salens ingång. Men på nära håll såg man det tydligt. Nu höjde Rawatan armen och pekade på tecknet.

 - Det där, sade han lågmält, är den mest värdefulla magi som finns. Det är den som är svårast att lära sig behärska, därför att det är den farligaste. Ytterst få kan hantera krafterna som det där tecknet kan släppa lös.

Han såg begrundade på henne.

 - Vet du vilken sorts magi jag menar?

 - Ja, svarade hon. Vattenmagin.

Han nickade tyst, sträckte ut fingret och rörde vid tecknet.


To be continued...

Vill du vara säker på att inte missa fortsättningen? Följ min blogg med bloglovin!