Del 1 Del 2 Del 3 Del 4 Del 5 Del 6 Del 7 Del 8

Hans händer ryckte till en aning och han vände sakta ner ansiktet mot marken.

 - Vad menar du? mumlade han till grottgolvet.

 - Du är en Kiowan, sade Niyakma och nickade mot den gröna elden. Det var därför jag tyckte att din eld var obehaglig från första början. Det är en eld som tillhör Kiowa-indianerna, Cherokesernas svurna fiender. Du borde ha dödat mig på fläcken där uppe när jag berättade vilken stam jag tillhörde.

Rawatan ryckte på axlarna.

 - Men det gjorde jag inte.

 - Men varför?

Niyakma visste att det var en aning dumdristigt av henne att fråga, men hon kunde inte hjälpa det. Hon måste få veta varför hennes svurne fiende hade skonat hennes liv, fast han hade kunnat döda henne hur enkelt som helst. Hon satt och såg på Rawatan en lång stund innan han slutligen öppnade munnen.

 - Jag antar att du också undrar varför jag siktade på dig med min pilbåge från första början? sade han och försökte sig på ett roat leende.

Niyakma visste inte riktigt hur hon skulle reagera på det, så hon bara nickade tyst och strök sitt svarta hår bakom öronen.

 - När jag hörde att någon var nere i grottan blev jag rädd, väldigt rädd, fortsatte Rawatan. Den här platsen har oerhörda krafter, eftersom ett av vattenmagins sällsynta tecken finns här. Jag trodde att du var en fiende som planerade att ta vattenkraften och använda den mot mig och mitt folk.

 - Men jag är ju din fiende, sade Niyakma och försökte låta saklig. Så hur kommer det sig att du reagerade som du gjorde?
Rawatan bytte ställning, satte sig med armarna runt sina uppdragna knän och mötte hennes blick.

 - När du sade att du var Cherokese for många tankar igenom mitt huvud samtidigt. Att du var min fiende och att jag borde sätta pilen i dig kom bara på andra plats, för det första jag kände var faktiskt lättnad.
Niyakma höjde förbryllat på ögonbrynen. Rawatan suckade och fortsatte.

 - Vattenmagin härstammar, som du säkert vet, från Kiowastammen. Sedan urminnes tider har det varit vårt folk, och endast vårt folk, som har kunnat kontrollera den. Men för ungefär ett halvsekel sedan inrättades en ny ordning. Det hade varit fred mellan Kiowa och många andra stammar en ovanligt lång tid, och hövdingen tyckte att vi skulle dela med oss av den mäktiga kraften till de stammar som var våra vänner. Sagt och gjort, i en högtidlig ceremoni senare samma år fick ett halvdussin andra stammar tillgång till kraften. Men för lite mer än ett decennium sedan hände det förskräckliga.

Niyakma nickade stilla. Hon visste vad som hade hänt enbart för att hon hade hört stammens gamla medicinman berätta det för sina elever sent en kväll för fyra år sedan. Hon hade frågat sin mamma om det men blivit avfärdad med ett: "Det där tillhör det förflutna, och det är inget som små flickor som du ska veta för mycket om."

 - Blodbadet, nästan viskade hon.


To be continued...

Vill du vara säker på att inte missa fortsättningen? Följ min blogg med bloglovin!