En ryckning syntes i pilbågen och Niyakmas fingrar grep hårdare om dolken, men plötsligt sänktes vapnet mot marken. Främlingen stod fortfarande och höll i bågen, men den var inte spänd och den var inte längre riktad mot henne.

 - Cherokese? ekade han.

Niyakma nickade. Främlingen verkade stå som fallen från skyarna. En stund bara stirrade han på henne, sedan ruskade han på huvudet och blinkade ett par gånger. Han lade tillbaka pilen i kogret han hade hängande på ryggen och drog handen genom de svarta lockarna.

 - Ber om ursäkt för det där, sade han med en gest mot pilbågen. Jag trodde... äh, det spelar ingen roll. Mitt namn är Rawatan.

Han höjde handen till hälsning och Niyakma gjorde detsamma, om än aningen tveksamt.

 - Hej, sade hon och försökte sig på ett leende.

När de hade sänkt händerna stod Rawatan bara och tittade på henne, men inte på något hungrig uppifrån och ner-sätt som Tothan brukade göra, utan han bara tittade på henne. Han verkade bedöma henne som person utefter det han såg, för efter en stund talade han igen.

 - Niyakma... jag antar att du vet att den här platsen är magisk?

Niyakma nickade igen. Rawatan lade huvudet på sned utan att ta blicken från henne och verkade fundera i ytterligare några sekunder.

 - Får jag visa dig något? frågade han sedan. Där nere i grottan?

Niyakma tvekade. Hon älskade den här platsen och hon älskade magi, men att gå ner i en mörk grotta med en total främling gränsade till dåraktighet. Hon bet sig fundersamt i läppen och såg på Rawatan.

 - Snälla? sade han och log försiktigt.

 - Okej, sade hon till slut.

Om han hade velat göra henne illa hade han haft sin chans. För första gången sedan hon hade hört hans röst lossnade hennes grepp kring dolkens trähandtag. Men hon var fortfarande på sin vakt när hon följde efter Rawatan tillbaka ner i grottan. När hon reste sig efter landningen stod han och mumlade i sina händer på samma sätt som hon hade gjort, och några sekunder senare flammade en klargrön eld upp i hans handflata. Men till skillnad från Niyakmas blåa eld var den här inte bunden vid något, utan den bara flöt i luften någon centimeter ovanför Rawatans utsträckta hand. Han vände sig om och såg på henne, han verkade road av hennes förvånade min.

 - Kom, sade han och knyckte på nacken mot tunneln.


To be continued...

Vill du vara säker på att inte missa fortsättningen? Följ min blogg med bloglovin!