Jag tror att jag de här senaste dagarna verkligen har börjat ta in det som jag och mamma pratade om i fredags. Jag kommer berätta vad det är så småningom, men inte än. Är faktiskt sur på mig själv för att jag inte ens har gråtit, även om mamma säger att jag inte ska vara det. Man kan inte tvinga fram en reaktion... jag är bara frustrerad över avsaknaden av en sådan. En tung känsla i bröstet är det närmaste jag har kommit. Jag är okej, jag måste bara bearbeta det här ett tag till.

Sova nu. Pusshaj :*

// Z