Japp, här kommer då ännu ett långt och seriöst inlägg från eran Zambina. Börjar skriva det här 15.01, vet dock inte när det kommer publiceras, förmodligen inte förrän senare ikväll.

Som ni kanske förstår på rubriken är det här inlägget tänkt att handla om vikt, vikthets, viktmobbning etc etc. Det är något som de allra flesta känner igen sig i, skulle jag tippa. Alla har väl någon gång stått framför spegeln och, trots att man försöker peppa sitt självförtroende, hittat fel på sin kropp. Det behöver inte nödvändigtvis vara vikten, men det är definitivt det vanligaste. "Om jag bara haft plattare mage, smalare lår, större bröst..." Känner ni igen er? Ni är inte ensamma.

Att man inte är helt nöjd med sin kropp är ingen ovanlighet, men när normalviktiga fjorton-femtonåriga tjejer svälter sig, får anorexia och bulimi bara för att de har en skev kroppsuppfattning, det är bara tragiskt. Och vi som är några år äldre, det verkar vara meningen att vi ska kunna komma i barnstorlekar, annars är vi tjocka! Vad är det här för en värld egentligen, där allting över strl 36 är "för mycket"? Varje gång jag ser en blogg där en helt normal och fin tonårstjej klagar över hur 'tjock' hon är och hur mycket hon hatar sin kropp, då blir jag ledsen och arg på samma gång. Tjejer i puberteten ska inte ens banta, för deras kroppar är inte färdiga än! Det är farligt ur hälsosynpunkt, men det struntar dessa tjejer i.

Alla minns väl när Jessica Simpson gick upp i vikt och började viktmobbas av Hollywood, de sa att hon var fet. Fet? FET?! SÅHÄR ser man ut när man är fet:



INTE såhär:


Det här är bara en normal, frisk kvinna som ska ha grymt mycket cred för att hon vågar stå emot Hollywoods vikthets, som säger att alla ska se ut som vandrade pinnar för att vara snygga. Snygga? Jag undrar ibland när det blev "snyggt" att se ut såhär?:



Det gör ont i mig när jag ser de här bilderna, och tänker på att alltfler unga eftersträvar dessa vridna ideal, som är ännu farligare för vår kropp än fetma. Vi vet alla att kraftig övervikt är påfrestande för hjärtat, benen etc, men att svälta sig till döds bara för att uppnå sjuka ideal är bara... ja, sjukt.

Kom att tänka på en annan sak när jag funderade över det här häromdagen. En anledning till varför det är superkorkat att svälta sig för att bli "snyggare", som om man skulle bli det genom att se ut som en tandpetare. Det är inprogrammerat i männens hjärnor, sedan människans ursprung, att välja de kurviga. Varför? Därför att bröst och höfter sänder en viktig signal till männen; Jag är fertil. D.v.s. jag kan föda barn. Och vi är ju djur, right? Det viktigaste för djur är att fortplanta sig, och alltså hitta en partner som är duglig till detta. Det sitter i våra allra djupas rotade instinkter. Därför ska man vara stolt över sina kurvor.

Vad har jag då egentligen för rätt att snacka om allt det här? Jo, för jag ÄR stolt över mina kurvor. Ibland trycker jag i mig godis, ibland håller jag igen lite, men jag "bantar" aldrig. Jag vill ha min kropp som den är, och jag prisar generna som har gett mig mina former. Jag har bröst, midja och rumpa och jag älskar det.


I've got boobs, waist and ass and I'm goddamn proud of it! <3

Tänk er för. Ni är så fina som ni är <3

// Z