Idag fyller en av mina killkompisar 20 år. Eftersom jag tycker att han är en jädrans bra grabb tycker jag också att han förtjänar ett inlägg här i min blogg. Och det ska han få ^^


Ganska säker på att det här är det första fotot jag fick på honom över msn.

Charles Alexander Åkerblom Roskvist. 1 år och 360 dagar äldre än mig, bosatt i Ötsergötland. Första gången jag såg honom var sommaren 2006, på High Chaparrals linedancehelg.  Det första som for igenom mitt huvud då var: "Oh my god, vad han dansar bra!" Och det gör han fortfarande, believe me!


Sommaren 2007. Pappa, mamma, jag, Challe och hans mamma.

Dock dröjde det till sommaren 2007 innan jag pratade med honom. Inte på High Chaparral, utan ungefär en månad efter på hans workshop i Linköping. Dagen efter gick vi tillsammans med mina föräldrar och hans mamma på Smultronstället och åt glass. När jag åkte hem hade vi bytt mejladresser och sedan dess har vi åstadkommit drygt 5 MB konversationshistorik på msn.


Känd har han alltid velat bli ^^

Ungefär samtidigt som jag fick reda på att han var bisexuell kom jag underfund med att jag nog var lite förälskad i honom. Men det gjorde inte så mycket, i alla fall inte just då. Han skickade bilder på honom och dåvarande pojkvännen Tobias och jag tyckte att den ena bilden var mera awww än den andra, och jag skämde bort honom med att göra ett antal collage av bilderna jag hade. I gengäld fick jag låtar, låtar och åter låtar av honom och därför blev han känd som min låthallick jämte min dansgud, som han hade varit sedan första gången jag såg honom dansa ^^.


Vi, High Chaparral 2008

Jag tänker inte gå in i detalj på våren och sommaren 2008, för det är privat. Jag tror inte riktigt vi pratade samma språk då, eller vi var i alla fall inte på samma nivå. Jag var fortfarande förälskad i honom, men det var något jag liksom pushade undan, eller försökte i alla fall. Vi träffades på High Chaparral och när min familj åkte på semester till Östergötland i augusti, och jag lägger skulden på min naivitet + paranoja att det blev som det blev. Jag behövde tid, så i slutet av augusti och början av september pratade vi inte alls, varken via msn, sms eller något annat.


Min Mina mottagna filer-mapp består till stor del av bilder på den här snubben alltså...

I mitten av september hade jag fått lite distans till honom men jag saknade honom fortfarande, och vi började prata igen. Min paranoida sida hade lugnat sig lite och jag vara beredd att tänka på honom bara som vän, inget annat. Såklart, strömmen av halvnakna bilder på honom över msn slutade ju inte precis xD


Senaste hårfärgen, jag tror fortfarande inte jag har vant mig vid att han är blond.

Idag, den 25 februari, har jag känt Challe i ungefär 1½ år. Jag har sett honom avverka ett antal killar/pojkvänner/ragg/whatever och jag vet inte hur många GB låtar, bilder och filmer jag har fått från honom, men mycket är det. Vi har haft våra ups and downs (ibland pratar vi precis hela tiden och ibland pratar vi knappt alls på några veckor) men jag har lärt mig att allt inte behöver vara perfekt hela tiden. Man måste inte ha kontakt hela tiden för att vara vänner.


Know that you always can count on me. That's what friends are for <3