Så skönt att det är julavslutning imorgon! De sista veckorna har varit minst sagt hysteriska. Men imorgon är det äntligen över, och då har vi gått halva gymnasiet!



Det känns helt otroligt. Kan verkligen halva tiden ha gått redan? Det känns verkligen inte så. Ibland känns det som om det var förra veckan vi klev in i aulan för första gången, skraja som tusan och tätt tryckta intill våra gamla, trygga vänner från högstadiet. Jag minns hur ljudnivån var onaturligt låg i aulan med tanke på hur mycket folk det var där. Jag minns att jag svalde en hostning, för jag ville inte väsnas.



Jag minns när SP1D fick träffa sina mentorer Håkan och Anna för första gången. Hur alla gillade Håkan och ogillade Anna redan från första början. Jag minns att jag satt bredvid Jack och faschinerat tittade på alla hans ringar. Och jag minns när han berättade om sitt ärr i pannan.



Jag minns hur vi gick omkring som rädda bytesdjur den första månaden, precis som årets ettor gjorde. Man gick inte ensam någonstans, tänk om man gick vilse och någon stor, läskig trea kom uthoppande ur ett skåp och åt upp en?
Eller, kanske inte riktigt så, men något ditåt.



Jag minns när jag började kapa mitt hår bit för bit, det var i november. Det var också då jag målade om mitt rum i i fyra olika gröna nyanser, och städade ut allt det rosa och lila.



Jag minns vår första julavslutning. Hela klassen (utom Hogge och Koffe som stack och åt på Polhem av någon anledning) gick till en kinarestaurang med Håkan och det var mucho trevligt. Jag blev så oerhört mätt där, och sedan åt jag knappt någonting på hela jullovet, för jag hade helt enkelt ingen aptit. Jag var nog den enda som lyckades gå ner i vikt över julen!



Jag minns våren -08, med nationella prov i bl.a. Engelska A. Jag minns hur jag var förälskad i Moroten, Randigmössan och Jackson. Jag minns hur Dojjan och jag fightades om de två sistnämnda och Chrissy tyckte att vi var tokiga. Jag minns alla turer på MusikDirekt i Lund och Malmö.



Jag minns vår friluftsdag i Skrylle. Jag minns när någon blev ihjälkörd precis utanför Katte, av en buss full med treor från Spyken som skulle till Prag. Jag minns när vi var i Stadsparken på valborg och där var så otroligt mycket folk att det nästan inte var sant.



Jag minns Mikas födelsedagsfest och hur faschinerade vi genast blev av hennes hus. Jag minns vad Coco och Mattias gjorde inne på toaletten... ;) Jag minns strandfesterna i Bjärred med gamla härliga folket. Jag minns när SP1D var i Danmark och Koffe svimmade.



Nu har vi bara halva tiden tillsammans kvar!



With BIG love,
Zambina