Jag har gett upp alla försök att plugga för stunden, eftersom de uppenbarligen är helt fruktlösa. Istället satt jag och funderade på att skriva ett lite seriösare inlägg, för sådant ser man inte så mycket av i min blogg. Även om jag inte verkar vara en person som skriver seriöst om ni bläddrar två inlägg ner (hehe...) så har jag väldigt mycket tankar inom mig, som ibland måste ut. För det mesta är det föräldrarna och vännerna (mest stackars Chrissy) som får lyssna på mitt pladder.
Jag har faktiskt ingen aning om det kommer bli något av det här inlägget, eller om jag bara kommer sluta efter hälften och spara det i utkast eller radera allting.

Häromdagen fick jag två anonyma kommentarer på en egobild på bilddagboken där det stod att jag var ful. Sådana no life-kommentarer dyker upp kanske någon gång i månaden på min bilddagbok, jag har kanske tur att det inte är fler. Jag bara himlar med ögonen och raderar dem allihopa, jag kommer inte ens ihåg vad där stod exakt.


Jag i åttan, våren 2006. OMG things change...

För tre år sedan hade det varit helt annorlunda. Då gick jag i åttan och mitt självförtroende var verkligen inte på topp. Jag kommer in på det lite mer senare. I mellanstadiet var det ännu värre, där var jag lite utanför men ville knappt erkänna det för mig själv. Jag var känslig. Jag ÄR känslig. Men jag lär mig, mer och mer för varje år, att inte ta det så personligt. Men för tre år sedan hade jag tyckt det var jätteobehagligt att få kommentarer där det stod att man var ful. Jag hade börjat undra om hela världen tyckte så, att jag var ful? Borde jag gräva ner mig i en grop och aldrig komma fram igen? Något ditåt i alla fall.

Grejen är att jag alltid har 'haft kurvor', jag har aldrig varit tjock men mullig har jag definitivt varit. Jag vet inte om det var på grund av det eller något annat, men på mellanstadiet och i början av högstadiet fick jag då och då kommentarer som sänkte mig totalt. När vi skulle bada med klassen t.ex., då var det ibland nån kille som kläckte ur sig något i stil med: 'Eww, Åsa i badkläder...' Schysst. Riktigt kompispass. Du behöver inte titta om du inte vill, din skitstövel.

Så tänker jag nu. Men då ville jag bara försvinna ner i jorden, även om jag lade upp en fasad och skrattade åt det de sa. För det är jag bra på; lägga upp en fasad. Då menar jag inte att jag försöker vara någon jag inte är, men jag är bra på att hålla masken. Det har jag bara blivit bättre på med åren, och det är ganska användbart. Gillar inte att visa mig sårbar, antar att det har sin grund i att jag var lite mobbad från och till på låg-och-mellanstadiet.


Hösten 2007. Daamn, håret! xD Ibland saknar jag det faktiskt.

Hösten 2007 vägde jag som mest, då stod vågen på 4-5 kilo mer än den gör idag. Jag visste att det var i överkant, till och med min pappa sa det. Men till skillnad från andra kommentarer jag fick så sa han det ju bara för mitt eget bästa. Just då blev jag bara skitledsen och förbannad, men nu förstår jag det. Jag tror att jag egentligen förstod det då också, men jag ville ta ut min besvikelse på mig själv på honom. För jag ville gå ner, men jag hade inte disciplinen till det. Det har jag fortfarande inte, men på något sätt försvann de där fyra kilona ändå.

I högstadiet, speciellt i nian, höjdes mitt självförtroende och det fortsatte höjas när jag började gymnasiet och hade kvar mina gamla kompisar från 9A, samtidigt som jag hittade nya i SP1D (numera SP2D <3). Kommentarer om att jag är ful rör mig inte längre i ryggen. Jag är 176 cm lång, 75 kilo tung, jag har små söta öron, vackert hår, fylliga läppar, en smal midja och en snygg röv. There, I said it. Alla borde stå framför spegel varenda dag och påminna sig om sakerna de gillar med sig själv.


Igår xD

Puss och egobild på er som orkat läsa så här långt! :D <3

// Z