Blev nyss överlycklig när jag hittade Dr Bombay - Rice & Curry på Spotify. Jag antar att det är såhär konstig man blir efter tolv på söndagskvällar. Det var längesen jag var uppe efter tolv en söndagskväll. Eller okej, det var det kanske inte. Never mind.

Jag har gett mig fan på att jag ska äta upp det sista chokladägget ur påskägget innan jag går och lägger mig. Det är stort som Rhode Island. Eller var det något annat som var stort som Rhode Island? Nevertheless, jag kommer kräkas inatt om jag äter det. Det skiter jag högaktningsfullt i. Usch, det är svårt att stava till högaktningsfullt halv ett på natten. Amen, nu får jag sluta, jag låter ju som en mes.


Jag är blå. Inte i någon känslometaforisk mening då, utan jag är bara helt enkelt blå. Det ser ni väl?

Jag ska fan vara uppe till fyra i natt, bara för att jag kan.

// Z